Vila i frid underbara Marcel
Igår hände det som inte fick hända. Min underbara gosiga vackra Marcel blev överkörd på vägen utanför vårt hus. Jag har hela tiden varit medveten och tänkt på riskerna med att ha utekatt när man bor nära en väg, men då olyckan väl slår till rycks marken undan för ens fötter. Marcel hade varit en del av vår familj i 3 år. Han och Nitro hade precis blivit "bröder" och börjat busa med varann på bådas villkor. Jag kommer att sakna Marcel så fruktansvärt mycket och vet att jag har en jobbig period framför mig. Ögonen har varit rödsprängda av tårar sedan jag fick veta det igår eftermiddag. Varje gång jag ser någon av hans leksaker kommer allt upp till ytan igen. Jag har börjat plocka undan hans saker men det är svårt... Huset känns så tommt och gång på gång ser jag synvillor att han kommer gående i rummen..
Nu vilar han under päronträdet på mina föräldrars gård.
Tack alla som stöttat mig igår och idag.
Beklagar... Alltid lika jobbigt när något sådant inträffar..
Nej vad tråkigt att läsa, =/ skickar en liten kram
hej!
mycket härlig blogg.
Hoppas att du kikar in på min, kanske slänger en kommentar...? Om du gillar min blogg, följ den gärna via bloglovin :D Ha en fortsatt bra dag.
Finns för dig <3
Kommer också sakna Marcel när jag väl kommer till dig nästa gång. I nuläget har jag nog inte riktigt förstått att han inte är där. Det kommer när jag är hos dig nästa gång!
Puss på dig min vän!
Du kan mitt telenr ;)
