-

Jag kan va spydig och bitchig ibland, men det beror ju lite på mot vem.

Just nu är jag bara otroligt ledsen och trött på att ta emot "osynliga" giftiga kommentarer.. Tankar som snurrar gör att jag ofta blir svarslös.. Var det menat så? Tolkade jag det fel? Måhända, men igår brast det och jag känner mig nerslagen.  

Jag känner mig själv, känns ngt fel har jag en stor svaghet. Detta är att jag inte berättar exakt hur det känns utifrån mig, istället surar jag, och tillsist tröttnar jag och undviker situationer som kan bli mer fel.

Men så här är det: Ni i min omgivning, ngt har gått fel, jag vill inte prata om det, jag klarar mig själv. Det är den enda förklaring jag tänker ge på varför jag varit som jag varit de senaste veckorna. Det tär på mig. Förhoppningsvis räcker detta. Annars känner jag att en enorm urladdning är påväg, och detta är ngt jag hoppas kunna undvika. Det har jag varken tid eller ork med!

Punkt.

Imorgon är en ny dag. Usch.